Internetstiftelsen finansierar standardisering för det smarta samhället

Internetstiftelsen meddelade precis att de beviljat finansiering till fem olika teknikprojekt. Däribland ett projekt för Öppen, säker och interoperabel infrastruktur för Smarta Samhällen som Peter Waher föreslagit. För den tekniskt intresserade finns här lite information om projektet. Personer eller företag som är intresserade att delta i projektet får gärna kontakta Peter.

Projektsammanfattning

Inom IEEE arbetas med Harmonisering av Internet of Things (IEEE), med syfte att skapa standardiserade gränssnitt för att på Internet kunna:

  1. Knyta ihop saker och system som kommunicerar med olika protokoll. (Harmonisering)
  2. Skapa en interoperabel miljö för utbyte av realtidsinformation från saker och styrning av ställdon. (Interoperabilitet)
  3. Skapa en infrastruktur som underlättar identifiering av saker som kan vara till nytta i enlighet med krav och önskemål från frågeställaren. (IoT Discovery)
  4. Att hjälpa saker med beslutsstöd, så att beslut alltid fattas i enlighet med ägarens önskemål. (Provisionering, säkerhet)
  5. Att skapa en infrastruktur med integrerad stöd för ekonomisk återkoppling, för att främja en öppen marknad för nyttjande av saker, vilket ger möjlighet till ekonomisk återkoppling för de som låter tjänsteleverantörer nyttja deras saker.

Dessa pusselbitar formar stommen i ett Smart Samhälle. Målet med ansökan är att kunna erhålla bidrag för att kunna:

Bakgrund

Två huvudsakliga frågeställningar det föreslagna projektet besvarar är:

  1. Hur skapar man en öppen och interoperabel infrastruktur som samtidigt är säker?
  2. Hur motiverar man systemleverantörer att låta andra, potentiellt konkurrenter, få tillgång till enheter som redan installerats, för att maximera återanvändning, spridning och integration?

Det Smarta Samhället har fyra tydliga målgrupper:

  1. Stora etablerade bolag.
  2. Infrastrukturoperatörer
  3. Mindre innovativa bolag på jakt efter nya nischer.
  4. Nyttjare (allmänheten, men även bolag och myndigheter)

De stora bolagens behov är att behålla sin marknadsandel, eller låta den växa. Det “Smarta Samhället” är en enorm affärsmöjlighet. Detta leder dock ofta till tekniker och standardiseringslösningar som cementerar företagens roll i värdekedjan och stänger ute konkurrens. Dessa ansträngningar resulterar då i sämre lösningar, ur ett nyttjarperspektiv. Dock har de resurser att anpassa sig snabbt till vilken standard som helst som etablerar sig.

Infrastrukturoperatörer (ISP:er telecom-bolag, energibolag, bostadsbolag, etc.) å sin sida, letar nya affärsområden. Vissa vet med sig (som ISPer, telecom-bolag och energibolag) att de inte kan fortsätta med nuvarande affärsmodell speciellt länge till. De ser en enorm möjlighet i att kunna leverera infrastruktur för smarta samhällen, om bara någon gav dem en färdig lösning de kunde leverera.

Små innovativa bolag ser ofta ljuset, men saknar resurser för att skapa robusta och framförallt säkra lösningar, som tar hänsyn till nyttjarnas rättigheter och säkerhet. Dessa bolag behöver en infrastruktur som hjälper dem, istället för att motarbeta dem. Inget litet bolag klarar själv av att påverka hur infrastrukturen ska se ut. För det behövs andra forum och organisationer. De små bolagen behöver tillgängliga integrationsplattformar och gott om exempel att pröva med. Ju mindre de behöver fokusera på infrastruktur, desto mer utrymme har de för sina egna innovationer. Dessutom har ett litet bolag väldigt begränsad möjlighet att nå ut med sina innovationer till en större skara, på grund av bristande standardisering. En öppen, standardiserad, interoperabel infrastruktur för det smarta samhället skulle göra det mycket enklare och därför också ekonomiskt försvarbart, att skapa nischade tjänster.

Nyttjare är de som oftast drabbas hårdast av dåliga lösningar. De kan drabbas av säkerhetsbrister, även om GDPR kommer ge vissa möjlighet till ersättning. Men de drabbas mest av stora företags affärsmetoder, och små företags bristande möjligheter att nå ut. Dyra system baserade på proprietär teknologi som inte kan återanvändas gör att nyttjarna inte får tillgång den potential de annars kunde fått.

Peter Waher har arbetat med standarder för interoperabel kommunikation för Sakernas Internet sedan 2012 inom grupper som IEEE, ISO, IEC, UPnP & XSF. Han skriver böcker inom området Internet of Things, och han arbetar aktivt med Privacy och GDPR.

Framgångsfaktorer

De flesta standarder för kommunikation med inriktning mot Sakernas Internet täcker idag inte alla lager i den 7-skaliga OSI-modellen. Det gör att lösningar baserade på dessa i någon form eller annan måste förlita sig på proprietära eller skräddarsydda lösningar, vilket är motsatsen till interoperabilitet. Vissa saknar även öppenhet eller säkerhet till olika grad.

Tre ansträngningar som täcker alla sju nivåer är: En som är baserad på CoAP och Light-Weight-Machine-to-Machine (LWM2M), och två som är baserade på XMPP (den ena är IEEE IoT Harmonization, den andra är UPnP+).

LWM2M är en bra modell för resurssnåla enheter. Men den saknar stöd för ad hoc-nätverk, och standardiserad back-end infrastruktur. Istället måste operatören hantera säkerheten, vilket inte fungerar i ett Smart Samhälle. Dessutom är LWM2M byggt för insamling av data från enheterna, inte utbyte av information mellan enheterna.

UPnP+ har en standardiserad modell för interaktion med saker på Internet. Den är en förlängning av UPnP i lokala nätverk. Nackdelen är dess hårt kopplade struktur, vilket gör anpassning till tjänster utanför vad de specificerat svårt. (Hårt kopplade gränssnitt lider även LWM2M-spåret av.)

IEEE IoT Harmonization är däremot baserad på en löst kopplad infrastruktur som både stödjer ad hoc-nätvkerk, discovery och provisionering. Introduktion av nya typer av enheter är lätt och påverkar inte infrastrukturen. Det är den enda ansträngning som dessutom definierar ägarskap och livscykel för saker, vilket gör det möjligt att hantera säkerhet och sådant som kontroll och ägarbyten på ett standardiserat sätt. Provisioneringsfunktionen gör det möjligt för ägarna av saker att i detalj kontrollera vem som kan ha tillgång till vilka enheter, och göra vad med dem. XMPP möjliggör även global skalbarhet på ett federerat sätt, samt fullkomlig frihet vad gäller kommunikationsmönster oavsett nätverkstopologi.

Projektet kommer även presentera en modell för ekonomisk återkoppling. Detta blir den första standardiseringsansträngning i världen. Brist på ekonomisk återkoppling i andra standarder skapar en effektiv barriär för tillväxten av Smarta Samhällen. Utan sådan saknas nämligen incentiv för att låta andra, möjligtvis konkurrenter, att koppla upp sig mot ens enga saker. Allt som händer är att man får mer last och sämre prestanda i det egna systemet, samtidigt som konkurrenter kan erbjuda en billigare tjänst utan att investera i hårdvara. Introduktion av kontrakt i standarden, samt beräkning av nyttjande, och en ekonomisk återkoppling, skapar en öppen marknad för saker på Internet. Detta kommer leda till ökad tillgång på saker, vilket i sin tur kommer leda till ökad mängd smarta tjänster.

IoT Harmonization-arbetsgruppen publicerar även gränssnitten open source, vilket gruppen är den första gruppen att göra inom IEEE.

För mer information



peter@waher.se
2018-08-18, 20:35:59